Det åländska rederiklustret

Rapporten har producerats på uppdrag av landskapsstyrelsens näringsavdelning. Beställningen är ett resultat av olika diskussioner kring tänkbara former för uppföljning av det av landskapsstyrelsen under 1999 antagna sjöfartspolitiska programmet för Åland. Dessa diskussioner fördes dels inom näringsavdelningen och dels i den dåvarande expertgruppen för en profilering och utveckling av Åland till ett maritimt centrum i Östersjön (Baltic Maritime Centre/BMC).

Huvudsyftet var att ta fram ett underlagsmaterial för fortsatta och mer policyorienterade analyser av den åländska sjöfartens utvecklingsförutsättningar. Ett annat syfte var att närmare studera sjöfartens kopplingar och betydelse för företag och ekonomi inom såväl som utanför Ålands gränser, något som även skulle kunna användas som underlagsmaterial i anslutning till eventuella kommande EU-projekt kring utvecklingen av Ålands roll i det framtida sjötransportsystemet i norra Östersjörummet.

I rapporten tas ett samlat grepp på vad som med dagens näringspolitiska terminologi kan kallas det åländska sjöklustret, dess interna struktur, verksamhetsprofil och, inte minst, dess betydelse i en omvärld som sträcker sig långt utanför Ålands gränser. I rapporten identifieras och analyseras ett åländskt sjöfartskluster som med internationella mått mätt särskilt utmärker sig på i huvudsak tre olika sätt:

(1) Det största maritima klustret i norra Östersjön
Åländsk shipping är så pass omfattande att den spelar en viktig roll för den sjöburna transportekonomin i hela norra östersjörummet. Med sina sammanlagt över 670 miljoner euro (drygt 4 miljarder mk) i årlig bruttoförsäljning (inkl. utflaggad försäljning) motsvarar den åländska rederisektorn inte mindre än 12 procent av sjöfartens totala omslutning i hela Tyskland och närmare 5 procent av världens mest utvecklade sjökluster i Rotterdam/Nederländerna. Ombord på de åländska fartygen och inom rederikontoren (inkl. verksamhet under främmande flagg) sysselsättes omkring 4.000 personer, vilket skall jämföras med det faktum att antalet anställda inom den hemmanflaggade rederisektorn i Sverige år 1999 uppgick till knappt 8.000 stycken. Det här betyder att det inom den åländska rederibranschen, även om man undantar den utflaggade verksamheten, finns nästan dubbelt så många rederiarbetsplatser som Sveriges största sjöfartskommun Göteborg och 2,5 gånger så många arbetsplatser som i det näststörsta svenska sjöfartscentrumet i Stockholm.

Samtidigt står det också klart att de åländska rederiernas omsättnings- och sysselsättningsvolymer ingalunda stannar vid ovan nämnda siffror. Enligt den senaste input-output analysen rörande den åländska ekonomin uppgick år 1993 de samlade indirekta ekonomiska effekterna av de åländska rederiernas verksamhet till 137 procent av omsättningen och motsvarande sysselsättningseffekter till 173 procent av rederibranschens eget arbetsplatsutbud. Detta skulle betyda att kärnverksamheten (rederidriften) inom det åländska sjöfartsklustret i dag i sin förlängning - huvudsakligen utanför Åland - genererar en total årlig bruttoomsättning på ca 1 miljard euro (6 miljarder mk) och ett arbetsplatsutbud på i storleksordningen 7.000 arbetsplatser.

(2) Ett kluster som är ovanligt starkt fokuserat på renodlade shippingverksamhet
Medan flertalet andra liknande sjöfartskluster runt om i Europa i allt högre grad domineras av landbaserade aktiviteter kring den egentliga sjöfarten som sådan, har den åländska sjösektorn på ett närmast unikt sätt bibehållit sin inriktning på traditionell rederidrift. Det nederländska sjöklustret består sålunda enbart till 15 procent av rederiverksamhet medan resterande 85 procent utgörs av övrig hamnrelaterad verksamhet, logistisk service etc. Det i huvudsak hamburgbaserade tyska klustret är på motsvarande sätt dominerat av de landbaserade verksamheterna. Även i Göteborg och Stockholm är de logistiska, administrativa och finansiella verksamheterna ekonomiskt sett minst lika betydande som den mer renodlade rederiverksamheten. Till och med den norska sjönäringen, med en rederifokusering mer liknande den åländska, består idag i allt högre grad av olika typer av landbaserade tjänster.

(3) Stark dominans inom den lokala ekonomin
Det holländska sjöfartsklustret, vilket allmänt anses som det största och mest diversifierade i världen, genererade i slutet av 1990-talet 2,5 procent av Nederländernas samlade BNP-värde. I Sveriges absolut sjöfartstätaste kommun Tjörn genererade branschen 1999 3,6 procent av det totala antalet anställda i kommunen medan motsvarande sjöfartsandel i Göteborg stannade på blygsamma 1,2 procent och i Stockholm på bara 0,4 procent. I sjöfartsstaden Göteborg var sektorns andel av omsättningen inom kommunen och dess näringsliv 2,8 procent och i Stockholm under en halv procent. Även i Finland (inkl. viktigare hamnstäder som Helsingfors och Åbo) är sjösektorns andel av sysselsättning och omsättning närmast försumbar.

Om man ställer det åländska sjöklustrets roll i den lokala ekonomin mot dessa siffror blir skillnaden påtaglig. Här handlar det inte bara om någon enstaka procent av ekonomi och sysselsättning, den absoluta tyngdpunkten inom åländsk ekonomi ligger hos rederisektorn med kringnäringar. Enbart rederierna står för över 40 procent av den åländska ekonomin och ca 13 procent av de på Åland bosattas arbetsmarknad. Rederiklustrets verksamhet är därtill helt avgörande för transporterna till och från omvärlden för övriga delar av den åländska ekonomin, t.ex. exportindustrin och turistnäringen.

Hela rapporten kan du läsa här.