Barn, elever och studerande med neuropsykiatriska funktionsvariationer

En utvärdering för fortsatt utveckling av utbildningssystemet på Åland

Utvärderingen kartlägger de förutsättningar som barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer har inom förundervisningen, grundskolan och skolorna vid Ålands gymnasium. Undersökningen har genomförts av ÅSUB på uppdrag av utbildnings- och kulturavdelningen vid Ålands landskapsregering i syfte att kunna utgöra grund för kommande beslut om åtgärder för att ytterligare stöda barns lärande och utveckling.

Grundskolans tre nivåer av stöd

Utgångspunkten för undersökningen är den åländska lagstiftningen och läroplanerna, där stödet för lärande delas in i tre steg; allmänpedagogiskt, specialpedagogiskt och mångprofessionellt stöd. Utöver dessa stödformer finns undervisning för elever med förlängd läroplikt (träningsundervisning).

Som bakgrundsmaterial gjordes intervjuer med nyckelpersoner. En referensgrupp bestående av representanter för uppdragsgivaren samt målgrupperna i undersökningen utsågs. Tre enkätundersökningar genomfördes med följande målgrupper, (1) pedagogisk personal inom barnomsorg, grundskola och i skolorna vid Ålands gymnasium (totalt 139 personer), (2) vårdnadshavare till barn inom barnomsorg och grundskola (totalt 441 barn representerade), samt (3) studerande i skolorna vid Ålands gymnasium (totalt 68 personer). De svarande i samtliga målgrupper erbjöds möjlighet att anmäla sig till en intervju för att vidareutveckla och fördjupa sina synpunkter och erfarenheter. Dessutom intervjuades professionella som på olika sätt har bidragit till arbetet med barn, elever och studerande med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Sammanlagt 25 personer deltog i dessa intervjuer.

Erfarenheter och åsikter om stödformerna

Undersökningen kartlade vårdnadshavarnas och pedagogernas upplevelser om hur de olika stödformerna har fungerat i utbildningssystemet. Inom barnomsorgen upplever de flesta vårdnadshavare och pedagoger att det allmänpedagogiska stödet har fungerat bra eller mycket bra, medan endast drygt varannan pedagog upplever att det specialpedagogiska och mångprofessionella stödet har gjort det. I grundskolan anser vårdnadshavarna till barn med NPF i lägre utsträckning att stödformerna har fungerat bra eller mycket bra än övriga vårdnadshavare. Även lärarna i grundskolan som svarat på enkäten anger relativt sällan att de upplever att de tre stödformerna har fungerat bra eller mycket bra, trots att lärarna anser sig ha en relativt bra kännedom om stödformerna.

Resultaten från barnomsorgen och grundskolan indikerar att det finns utvecklingsbehov inom samarbetet mellan hemmet och skolan i synnerhet ur pedagogernas perspektiv. Enligt lärarna och vårdnadshavarna fungerar övergången mellan förundervisningen och grundskolan samt mellan lågstadiet och högstadiet relativt sällan bra eller mycket bra för elever med NPF. I skolorna vid Ålands gymnasium behövs enligt lärarna större resurser, resultaten i den här utvärderingen indikerar att det bland studerande finns stödbehov i form av bland annat resurspersoner, mer tid för uppgifter samt stöd för kommunikation. En ökad tillgång till personal med specialpedagogisk kompetens i yrkesgymnasiet och utökade möjligheter till smågruppsundervisning med individuellt stöd i lyceet skulle enligt pedagogerna förbättra utbildningen för studerande med NPF.

Tidiga insatser och jämlika resurser behövs

Tidiga diagnoser och insatser efterlyses av både vårdnadshavarna och pedagogerna. Enligt vårdnadshavarna behövs ett mer flexibelt och inkluderande arbetssätt, vilket skulle öka förståelsen för NPF bland både personal och elever. Tillgång till speciallärare, personliga assistenter, talterapeuter och NPF-coacher ses som en förutsättning för att framgångsrikt kunna integrera barn med NPF och förebygga socialt utanförskap. Enligt pedagogerna beaktar den nuvarande lagen och läroplanerna många centrala aspekter vad gäller stödmöjligheterna i skolan. Vårdnadshavarna och pedagogerna önskar att resurserna för stödet i skolan skulle vara mer jämlika mellan kommunerna och att det bland annat skulle finnas bättre tillgång till konkret handledning i skolorna. Övergångarna från lågstadiet till högstadiet samt från grundskolan till gymnasialstadiet lyftes fram som ett exempel där mer samarbete och enhetlig information behövs.

För elever med NPF är möjligheterna för utbildning efter grundskolan begränsade, beroende på vilka förutsättningar eleven har. Många vårdnadshavare önskar att elever med NPF ska kunna söka till flera linjer i skolorna vid Ålands gymnasium än vad som i dag är möjligt. Även pedagogerna är införstådda med utmaningen med de begränsade utbildningsmöjligheterna. Om eleven har gått ut grundskolan med anpassad lärokurs i något av de teoretiska ämnena, exempelvis språk eller matematik, har eleven inte behörighet att ansöka om studieplats vid Ålands lyceum. Elever som gått ut grundskolan med förlängd, elvaårig läroplikt kan endast söka till tre linjer inom Yrkesträningsprogrammet (YTP) vid Ålands yrkesgymnasium. Alternativa och mer flexibla skolformer kunde omfatta ett fyraårigt högstadium samt läroavtals- och lärlingsutbildning inom gymnasialstadiet, enligt de svarande.

Med fokus på barn

Ur barnets perspektiv har lyckade insatser i skolan ofta varit konkreta och möjliggjort flexibla lösningar. Assistenterna är ofta viktiga samt värdefulla ur barnets perspektiv. Assistenternas kunskap och erfarenheter borde bättre tas tillvara vid planering av barnets skolgång. Vidare borde assistenternas yrkesroll och status stärkas på arbetsmarknaden. I allmänhet kan likabehandlingsprincipen inom utbildningssystemet och bristfälliga stödinsatser vara utmaningar för elever som har NPF. Dessutom lyfter de svarande fram lärarnas centrala roll i att skapa kunskap och förståelse för NPF hos övriga elever. Enligt de intervjuade gynnar en skola som anpassas efter barn med NPF i slutändan alla elever, genom att skapa en mer strukturerad och harmonisk inlärningsmiljö för alla. Samtidigt finns bland de svarande medvetenhet om kommunernas sparkrav, den ojämna kunskapsnivån om NPF bland lärarna och samarbetet som inte alltid fungerar på ett optimalt sätt mellan hemmet och skolan.

Undersökningen kartlade även eventuella önskemål om inrättande och utformningen av en resursskola eller ett resurscentrum på Åland. En resursskola skulle enligt de intervjuade inte behöva vara för alla barn med NPF och inte nödvändigtvis för hela skoltiden utan för den tid som den behövs. Ett resurscentrum i anslutning till en resursskola skulle kunna bidra till att resurserna blir mer likvärdiga för alla skolor på Åland.

Sammanfattningsvis konstaterar de intervjuade att de stödformer som har skapats som tillfälligt stöd i undervisningen ska vara tillfälliga och att man i stödformerna behöver utgå ifrån det som fungerar bäst för det enskilda barnet. Lösningsinriktade arbetssätt och ett kritiskt och utvecklande förhållningssätt till metoder och rutiner som inte fungerar på ett optimalt sätt efterfrågas av de svarande. Även ansvarsfördelningen exempelvis i samband med elevens olovliga skolfrånvaro kan enligt de svarande vara otydlig. Eftersom det saknas en gemensam handlingsplan för problematisk skolfrånvaro har skolorna försökt lösa problemet på olika sätt och med varierande resurser.

De svarande konstaterar att en helhetslösning i utbildningssystemet bestående av barnomsorgen, grundskolan och gymnasiet behövs för barn med NPF. Bilden nedan sammanfattar rekommendationer för framtida åtgärder för att kunna förstärka de förutsättningar som barn med NPF har inom utbildningssystemet på Åland. Hela rapporten finns som pdf nedan.