Ekonomisk utsatthet och social trygghet 2012

Ökad effektivitet i det åländska bidragssystemet, men klienthushållen fattigare

ÅSUB har uppdaterat sin analys av ekonomisk utsatthet på Åland som gjordes 2007 (Rapport 2007:4) och som byggde på individmaterial från 2004. Den nya rapporten bygger på data från 2012, de för ändamålet senast tillgängliga.

Rapporten drar slutsatsen att förändringarna i den delen av bidragssystemet som faller under åländsk behörighet (barnbidrag, ensamförsörjartillägg och utkomststöd) och som genomfördes 2008-2012 sammantaget får ses som ändamålsenliga, men att det också får ses som otillfredsställande att majoriteten av klienthushållen 2012 inte nådde över nivån för låg ekonomisk standard.

Syftet är även denna gång att undersöka hur den del av det sociala trygghetssystemet som faller under Ålands lagstiftningsbehörighet fungerar i praktiken och i vad mån de olika bidragen minskar risken för relativ fattigdom. Mer specifikt ville vi veta vilken effekt de skattefria transfereringarna, (barnbidrag, bostadsbidrag och utkomststöd) har haft var för sig och sammantagna för att höja de utsatta hushållens inkomst.

Ett annat viktigt mål med utredningen har varit att bedöma om de förändringar som genomfördes mellan åren 2008 och 2012 kan betraktas som ändamålsenliga. Dels handlade det om en höjning och justering av barnbidraget, samt en höjning av ensamförsörjartillägget (från och med mars 2008), dels om förändringar avseende hur stor del av barnbidraget och ensamförsörjartillägget skall beaktas som inkomst vid uträkning av utkomststöd (2008 och 2011).

Genomgående i denna studie görs en jämförelse mellan resultaten från den tidigare studien. En viktig sak att ha i minnet när man jämför de två tvärsnitten 2004 och 2012 är att vi det senare året hade en betydligt sämre ekonomisk konjunktur än under det tidigare.

Huvudslutsatserna

De förändringar i det skattefria transfereringssystemet som genomfördes mellan 2004 och 2012 ökade i allmänhet bidragens effekt för de klienthushåll som lyfte utkomststöd. Men eftersom det skedde en försämring av klienternas utgångsläge i form av minskad nettoinkomst efter skatt (inklusive pensioner och arbetslöshetsersättning), lyftes klientergrupperna i minskad utsträckning över gränsen för låg ekonomisk standard 2012 jämfört med 2004.

De bakomliggande orsakerna till att en mindre andel av klienthushållen nådde en acceptabel inkomstnivå 2012 jämfört med 2004 är svåra att entydigt identifiera, men man kan peka på sådant som den allmänt sämre ekonomiska läget 2012, med en högre arbetslöshet och en större andel arbetslösa utanför arbetslöshetsersättningssystemet.

På Åland är möjligheten att ta ett förebyggande politiskt ansvar för de ekonomiskt mest utsatta hushållen genom exempelvis arbetsmarknadspolitiska åtgärder förmodligen något mindre än att koncentrera sig på att lindra genom att justera den del av bidragssystemet där man har behörighet, även om kombinationen av lindrande och förebyggande alltid är nödvändigt.

Arbetslöshet och sociala stöd

Vi visar i denna undersökning att liksom på de flesta andra håll är det variationer i arbetslösheten som bestämmer förändringar i andelen hushåll med bostadsbidrag och utkomststöd. Trenden för hela Åland under 2000-talet för arbetslösheten var uppåtgående medan trenden för andelen utkomststödstagare fram till 2012 var neråt, men vi fann tydliga regionala skillnader i den här utvecklingen. Mariehamn hade en trendmässig uppgång i såväl öppen arbetslöshet som andelen utkomstödstagare medan landsbygden hade en sjunkande andel mottagare av utkomststöd trots ökande arbetslöshet. Vår preliminära slutsats om orsakerna till skillnaden är att Mariehamn har en större andel ensamboende och ensamförsörjare i hyreslägenheter som behöver stöd samt att där finns en större andel klienter som lyfter stöd under kort tid.

Den relativa fattigdomsgränsen

Andelen hushåll under den relativa fattigdomsgränsen räknat på inkomsten innan skattefria stöd har minskat. Den åländska relativa fattigdomsgränsen räknad på nettoinkomsten innan skattefria transfereringar låg år 2012 vid en årsinkomst på 14 430 euro per konsumtionsenhet. Andelen hushåll under gränsen var 17,3 procent, 2004 var andelen 18,1 procent. Orsaken till den minskade inkomstspridningen var i första hand att kapitalägarnas inkomster var mindre relativt sett 2012.

Vi fann att liksom vid den förra undersökningen var det ensamstående med barn som löpte störst risk att hamna under fattigdomsgränsen innan tillskottet av bidrag. Allra störst risk (nära 60 procent) löpte ensamförsörjarna med fler än ett barn.

Var fjärde ensamhushåll levde fortfarande under den relativa fattigdomsgränsen 2012, även om det skett en liten minskning sedan 2004. De ensamboende kvinnornas position sammantaget hade förbättrats från 32 till 28 procent under gränsen, medan männens situation marginellt försämrats. För åldersgrupperna 70-89 år skedde en klar förbättring för båda könen, även om utredningen visar att relativ fattigdom fortfarande är en könsfråga. Ensamstående kvinnor över 70 löpte betydligt större risk att hamna under fattigdomsstrecket jämfört med männen.

De sociala stödens effekt

Tabellen nedan visar att effekterna av de skattefria bidragen mätta som det procentuella tillägget de ger till de olika hushållstypernas nettoinkomst överlag var större 2012 jämfört med 2004. För de ensamstående med utkomststöd ökade den sammantagna effekten hos bidragen från 25 till 40 procent. Ensamförsörjare med ett barn låg kvar under fattigdomsgränserna efter skattefria bidrag. En betydligt lägre genomsnittlig nettoinkomst i utgångsläget för gruppen och en lägre effekt hos utkomststödet låg bakom denna försämring. Den samlade effekten av bidragen för denna hushållsgrupp något större 2012 än 2004 (82 procent jämfört med 72).

Bland klienthushållen med utkomststöd är det den lilla kategorin ensamförsörjare med flera barn som är den som är i störst behov stöd. Såväl hushållen med två som med ett barn nådde upp till den relativa fattigdomsgränsen för 2012. I första hand var det den kombinerade förbättrade effekten hos bostadsbidragen och utkomststödet jämfört med 2004 som låg till grund för det goda utfallet för dessa utsatta hushållsgrupper.

En speciellt utsatt grupp är den med vårdbidrag, som mestadels består av ensamstående långvarigt sjuka eller med någon form av funktionsnedsättning. Den samlade hushållsinkomsten och skattefria transfereringarna sammantagna 2012 lyfte denna grupp en bit över den relativa fattigdomsgränsen, vilket är helt avgörande för att man skall kunna täcka sina ofta stora merkostnader.

Läs hela rapporten här