Ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland

Ålands landskapsregering har givit Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) i uppdrag att genomföra en utredning om det sociala skyddssystemet på Åland. Huvudsyftet med utredningen är att undersöka hur den del av det sociala trygghetssystemet som faller under Ålands lagstiftningsbehörighet fungerar i praktiken, och i vad mån de olika bidragen minskar risken för relativ fattigdom. För detta projekt har ÅSUB som första forskningsinstitution fått tillgång till sekretessbelagda uppgifter om åländska mottagare av utkomststöd. ÅSUB har också med hjälp av inkomstuppgifter för alla ålänningar för första gången räknat fram den relativa fattigdomsgränsen och ett så kallat fattigdomsindex med vars hjälp vi kan redogöra för djupet i den relativa fattigdomen på Åland.
Utredningen visar att man från början av 2000-talet och framåt kan avläsa en trend där det relativa antalet mottagare av utkomststöd ökar på Åland, medan den neråtgående trenden har fortsatt i Finland. Också den genomsnittliga tiden för vilken man lyfter utkomststöd per år har ökat på Åland, medan den sjunkit något i Finland. ÅSUB konstaterar också att bostadsbidragets relativa betydelse som skattefri stödform i förhållande till utkomststödet har minskat avsevärt under perioden 1997 till 2005.
Den åländska relativa fattigdomsgränsen beräknades till 11 024 € per konsumtionsenhet och år. Med denna definition låg 13,1 procent av alla åländska hushåll under den relativa fattigdomsgränsen.
Vi fann ett tydligt samband mellan relativ fattigdom, kön, ålder och hushållstyp. Andelen under fattigdomsstrecket var så stor som 27 procent för enpersonershushållen. Äldre kvinnor (70+) i ensamhushåll var inte bara fattiga i förhållande till den övriga åländska befolkningen, utan också i förhållande till männen i samma ålderskategori.
Enligt de senaste uppgifterna, som är från 2005, var männens andel av utkomststödstagarna 51 procent och kvinnornas andel 49 procent. Antalet ensamboende kvinnor bland klienterna i det närmaste fördubblades mellan 2001 och 2005.
ÅSUB fann i sin utredning att de skattefria transfereringarna (barnbidrag, bostadsbidrag och utkomststöd) sammantaget lyfte de ensamboende utkomststödtagarna som grupp, det vill säga i medeltal, strax ovanför fattigdomsgränsen, men endast 45 procent av de individuella utkomststödstagarna i denna grupp hjälptes över fattigdomsgränsen.
De ensamstående utkomststödstagarna med hemmavarande barn låg långt under den relativa fattigdomsgränsen i utgångsläget, innan bidragen lagts till deras nettoinkomst. De skattefria transfereringarna gav medlemmarna i dessa hushåll ett tillskott till den disponibla inkomsten som lyfte hushållen med ett och med två barn till en nivå en liten bit över den relativa fattigdomsgränsen. De ensamstående utkomststödstagarna med tre barn, däremot, nådde inte upp till fattigdomsstrecket. 
Utredningen listar några tänkbara åtgärder för att höja de eftersatta hushållens ekonomiska välfärd. För det första finns möjligheten att höja barnbidraget och samtidigt minska den del av barnbidraget som i sin tur minskar utkomststödet. En annan möjlig åtgärd skulle vara en höjning av ensamförsörjartillägget. Slutligen drar vi slutsatsen att en justering av normerna för bostadsbidraget för att bättre anpassa det till den rådande bostadssituationen skulle vara ett sätt att höja de flesta relativt fattiga hushållens ekonomiska välfärd och minska behovet av utkomststöd. En sådan åtgärd skulle också i förlängningen kunna vända trenden mot en minskning av bostadsbidragets relativa betydelse i förhållande till utkomststödet som pågått under de senaste åren.
Hela rapporten kan Du läsa här.