Ekonomisk hållbarhet 11: Risken för ekonomiskt utsatt bostadshushållsbefolkning

I nedanstående nyckeltal illustreras risken för ekonomiskt utsatt bostadshushållsbefolkning för åren 1998–2022 efter ekonomisk region. Högst risk för ekonomisk utsatthet har personer bosatta i skärgården (ca 7,1 procent), dvs. antalet personer med varaktigt låg inkomst i bostadsbefolkningen är drygt sju procent av den totala bostadsbefolkningen. Risken för ekonomisk utsatthet är lite högre i Mariehamn än på landsbygden (5,5 procent respektive 4,0 procent). I början av 2000-talet var risken högre på landsbygden, men sedan år 2010 har Mariehamn för det mesta haft en högre risk för ekonomisk utsatthet än landsbygden på Åland.

På Åland uppgick bostadshushållsbefolkningen år 2022 till 29 755 personer, av dessa räknades 1 418 personer som ekonomiskt utsatta (ca 4,8 procent). I Finland var motsvarande risk för ekonomisk utsatthet år 2022 drygt 7,8 procent. I Mariehamn räknades 632 personer som ekonomiskt utsatta år 2022, på landsbygden 645 personer och i skärgården 141 personer.

Definition ekonomisk utsatthet:
Ekonomisk utsatthet innebär att personen har hört till ett låginkomsthushåll både under statistikåret och under två av de tre föregående åren (se definitionen på låginkomsttagare). Definitionen baserar sig på Eurostats rekommendationer.

Definition låginkomsttagare:
Låginkomsttagare är personer vars hushålls disponibla penninginkomster per konsumtionsenhet (s.k. ekvivalerad penninginkomst) understiger 60 procent av medianinkomsten av de ekvivalerade disponibla penninginkomsterna för samtliga hushåll. Den andel av befolkningen som ligger under denna inkomstgräns kallas låginkomstgraden. Eurobeloppet för låginkomstgränsen varierar från år till år. Definitionen baserar sig på Europeiska unionens statistikbyrå Eurostats rekommendationer. Finland har ingen officiell nationell definition på låginkomsttagare eller fattigdomsgräns.

Uppdaterad 7.2.2024